- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
88

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 2

SANNSAGOR OCH FANTASIER.

priset, så mycket mera som det var af henne Johan
hade lärt sig de få glosor han kunde. Tvisten
slutade emellertid så, att Marie tog med bägge händerna
om sin äkta hälfts sträfva kinder och kysste honom
midt på munnen, försäkrande, att han gerna för henne
skulle få anse sig öfverlägsen i allting, bara han
fortfarande vore samma snälla, rara gubbe som hittills;
att han var den hyggligaste och bäste äkta man i
verlden, det kunde då ingen menniska förneka.

Och derefter följde kyss på kyss; Marie strök den
motsträfviga luggen från ansigtet på den öfverlycklige
Johan, som satt der skinande belåten med sina båda
bruna näfvar sammanknäpta om hustruns rygg och lät
henne handtera sig efter godtycke.

Men detta var mer än den tungsinte gamle herrn
borta i hörnet kunde fördraga. Vid ljudet af kyssarne
hade han öppnat ögonen och rest sig upp på armbågen.
Det var ej med någon mild blick han betraktade den
ömma scenen; läpparne voro hårdt sammanpressade,
den ena handen lekte i nervös otålighet med urkedjan,
och den korta och häftiga andedrägten förrådde en
sinnesrörelse af mindre behaglig art.

Ett ljud, snarlikt ett stönande, kom den unga frun
att vända på hufvudet.

»Den stackars herrn är visst sjuk,» sade hon till
sin man och gjorde sig lös från omfamningen. I det
samma stannade tåget; man var framme vid Mölnbo.
Grefven reste sig, gick fram till dörren, efter att i
förbifarten ha sändt paret en vredgad blick, och
ropade till konduktören:

»Fins ingen vagn, der man kan få vara ostörd?»

Det ryckte till i mister Elmtrees ögonbryn, och
ögonen sköto en blixt. Det trotsiga ord, som sväfvade
på hans tunga, kunde dock ej tränga sig fram mellan
de knubbiga fingrar, som i rätta ögonblicket lagt sig
öfver hans läppar.

»Ska du inte röka, Jolin?» frågade de knubbiga
fingrarnes egarinna med ett smekande tonfall. »Gå
och se efter, om det fins plats i någon rökkupé, så
kommer jag efter med de öfriga sakerna, så snart jag
fått höra att vi få rum. Du har inte smakat på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free