- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
101

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TALLSKÄRET.

IOI

synnerhet på mina föräldrar. Möjligen skulle också
jag kunna ha ett råd att ge dig. Men du tycker
kanske inte om att höra råd?»

»Jo bevars, om de äro behöfliga och framställas
på ett humant sätt.»

»Det jag nu har på tungan är mycket behöfligt,
det vet jag, och jag skall försöka att sockra in det, så
godt jag kan. — Du förebrår mig, att jag inte är
tillräckligt man; jag skulle vilja råda dig att ej vara för
mycket qvinna. Vore det inte på tiden att något
minska antalet af slafvar framför din triumfvagn? Haf
förbarmande med dina stackars medsystrar — det blir
ju ingen öfver åt dem!»

Gertrud ryckte till och sade efter en paus:

.Anser du mig vara kokett?»

»Det är inte fråga om hvad jag anser, jag har
så liten bekantskap med qvinnorna —»

»Jo, det är just din mening det är fråga om,»
afbröt Gertrud i bestämd ton. »Anser du mig vara
kokett —- ja eller nej?»

»Nå väl då —- ja. Den, som på tre år afskedat
sex friare — jag har räknat dem, som du ser — bör
ej förvåna sig öfver den beskyllningen. Du vill väl
inte påstå, att en flicka kan dela ut korgar, utan att
det är hennes eget fel, att hon någonsin kommit i det
läget?»

»Jo, det påstår jag. Det finnes i salongslifvet så
många inbilska narrar, som tro sig omotståndliga och
som anse sig vara säkra om att få ja af en flicka,
blott hon af misstag råkat bjuda upp dem två gånger
i kottiljongen eller om hon låter dem ostraffadt läspa
fram sina osmakliga artigheter, derför att hon har
medlidande med deras enfald eller ej ens anser dem värda
en tillrättavisning. Och det finnes också mänga bland er,
karlar, som af oförmåga att tänka högt om någonting,
anse oss qvinnor som dockor utan både hjärna och
hjärta och att vi alla endast sträfva efter att bli gifta så
fort som möjligt, lika godt med hvem. En sådan man
ser sig flyktigt omkring på qvinnomarknaden, kastar sin
näsduk till den han tycker vara vackrast och blir
mycket förvånad, om den ej tas upp. Och hvad särskildt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free