Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
mina friare vidkommer, vet du väl, hur många det
är af dem, som friat till mig själf, och hur mänga det
är, som ha tänkt så mycket på mina två hundra tusen
och hur de skulle använda dem, att de till sist ansett
dem sä godt som sina egna och ej trott sina öron, då
de fått höra, att jag inte ville vara med om affären?»
Hon kastade med en vredgad min den slocknade
cigaretten öfver bord.
»Hvad för öfrigt klandersjuka tungor säga om
mig, är mig likgiltigt,» återtog hon efter en stund.
»Jag vet med mig, att jag alltid försökt vara naturlig,
så vidt man får vara det. Jag har deltagit mycket i
sällskapslifvet, derför att det roat mig; jag har dansat,
derför att jag blifvit uppbjuden, och aldrig sagt nej,
då man velat ha mig med i ett oskyldigt nöje. Jag
har talat med dem, som intresserat mig, äfven om
det varit ogifta herrar, och aldrig gått ur vägen för
den jag gerna ville vara tillsammans med. För att
inte förbittra hvad som ju skulle vara ett nöje, har
jag sökt glömma bort, att de vänliga, leende maskerna
omkring mig kanske här och der gömde rätt mycken
falskhet och illvilja — och jag har funnit mig väl af
detta själfbedrägeri.»
»Det vill säga: du har handlat som endast en viss
klass flickor få handla,» sade Harry.
»Hvilken klass?»
»De förlofvade.»
Han tordes ej se på henne, då han sade detta.
Det var en förgiftad pil han utsände, och han ville ej
se, huru den träffade. Om han haft mindre att
bestyra med storsegelskotet, som han lindade flera varf
om sin hand, skulle han ha sett ett underligt,
vemodigt leende flyga öfver Gertruds drag och huru hon,
långt ifrån att sänka sin skuldbelastade hjässa, i
stället höjde den, som om hon tänkt på någonting,
hvaröfver hon vore stolt.
Det vardt åter tyst i båten. Harry såg ned rätt
framför sig och gjorde allvarliga bemödanden att se
obesvärad ut, ehuru det ej ville lyckas honom. Men
hvad gjorde det! Gertrud såg ju utåt hafvet, åt ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
