Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
hade förstånd för dem bägge två. Hon började tala
om hans vacklande karaktär, som ej vore mäktig att
länge behålla ett intryck, om barndomstyckens
förgänglighet, om den brist pä själfkännedom, han alltid
visat, o. s. v. Hon berättade om sin syster, som
för-lofvat sig i mycket unga år, gift sig efter lång tid,
derför att ingendera ville bryta, fastän hans kärlek
länge sedan var borta, och blifvit så olycklig som en
vårdslösad hustru kan bli. Hon talade en hel mängd
förnuftiga saker, medan han låg på knä bredvid henne
på mossan och i andlös spänning väntade att få höra
det allra minsta lilla ord om kärlek. Slutet på visan
blef ett noga och affärsmässigt formuleradt förslag.
Ingendera af dem skulle anse sig bunden vid den
andra. Då han blifvit färdig med sin examen, hvilket
väl kunde dröja på sin höjd två år, skulle han, om
han ännu hade samma tankar, komma åter och
förnya sin anhållan. l’å detta långa tal svarade han
endast med den gamla frågan: Älskar du mig?
Harry tystnade för att hämta andan. Han såg
bort till henne; hon hade återtagit sin halft bortvända
ställning och satt med bägge händerna stödda mot
knät, den ena öfver den andra; hennes kind var litet
hvitare än förut.
»Nå, hvad svarade hon?»
»Hon svarade: ja.»
»Utan betänkande?»
»Ja, utan betänkande. Och ordet åtföljdes af en.
sådan der öppen, allvarlig, nästan manligt frimodig
blick, som qvinnorna så väl ha i sin makt vid vissa
tillfällen. Och han — token — ban trodde henne.
Och så gick han in på alla hennes paragrafer, bland
annat att ingendera skulle säga ett ord om detta till
den andra, förr än han var fullfärdig - och så talade
de inte mer om den saken. Tiden flög framåt —»
»Nå, hur gick det sedan?» frågade Gertrud efter
en paus. »Nu kommer visst det intressantaste.
»Ser du, jag visste nog, att du skulle bli road af
min historia till sist,» sade Harry med ett ironiskt
leende. »Jo, han var i Upsala och läste nätter och
dar, hon var hemma hos hans föräldrar i deras genien-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
