- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
105

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TALLSKÄRET.

IOI

samma födelsestad. Enligt hennes önskan brefväxlade
de icke. Till julen kom han hem, men det var ingen
oblandad glädje att återse henne. Hon hade blifvit
sällskapslifvets stjärna; hennes namn var på allas
läppar, men det nämndes icke alltid med gillande, ja icke
ens alltid med aktning. Hon kallades en kokett af
farligaste slag, och man framlade bevis. Det var
naturligtvis det vanliga småstadssqvallret; men — han
såg henne flera gånger från sin vrå i balsalen, och
den synen gjorde ej hans hjärta godt. Hon var
strålande glad och liflig och hade vänliga ord och blickar
för alla utom för honom. Hennes likgiltighet var för
naturlig för att vara spelad. Nog kunde hon någon
enda gång ha fått ett tillfälle att visa honom, att hon
ej alldeles glömt bort hvad de hade sig emellan. Han
for med tviflet i sin själ. Han kunde inte arbeta med
samma fart som förr. Det var en tanke, som
ständigt marterade honom och som stod skrifven på hvarje
blad i hans böcker: hon älskar dig icke. En enda
liten fattig rad från henne skulle kanske ha återgifvit
honom hans lugn, men — det stred mot kontraktet.
En dag fick han höra, att hennes förlofning väntades
med det snaraste; den dagen drack han sig rusig för
första gången i sitt lif och kom i delo med
Upsala-polisen. Men ryktet hade varit förhastadt; friaren var
en af de många, som hon lekt med, och hade fått
draga sig ur spelet med en korg. Då våren kom,
skaffade han sig en förevändning att slippa resa hem.
Följande jul såg han henne två dagar; längre stod han
ej ut. Hon ansågs då vara upptagen af
preliminä-rerna till en ny förlofning och hade ej tid att tala med
honom, fastän han enträget bad derom. Han hade
ännu bibehållit en liten svag gnista hopp, men nu
slocknade äfven den. Han återvände till Upsala med
föresats att söka glömma. Men alla medel voro lika
fruktlösa. Det fans ett, som han kanske borde ha
användt först och främst: arbete. Men hvartill skulle
det tjäna att trängas och äflas för att få en syssla,
som alla andra behöfde bättre än han? Utan henne
skulle han ändå aldrig kunna göra någon riktig nytta
i verlden. Hela lifvet låg så blackt och färglöst och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free