Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LILLA NANNY.
Blek och glåmig var grosshandlaren alltid, men
värre än i qväll hade portvakterskan aldrig sett honom.
När hon, sin pligt likmätigt, tittade ut genom den runda
gluggen på sin dorr för att se efter, hvem det var hon
släpte in, höll hon på att inte känna igen herrn själf,
så förstörd såg han ut. Och den vänliga nick,
hvarmed han alltid brukade hälsa henne, uteblef denna gång.
Han, som alltid hade brådtom och brukade springa
uppför trapporna lätt som en yngling, gick nu steg
för steg och stödde sig mot ledstången. Det hängde
aldrig rätt ihop. Han var säkert sjuk. Tänk, om herrn
skulle dö och huset få en ny egare? Då sutte hon
kanske ingen dag säker i sin varma, trefliga
port-kammare.
Grosshandlaren lade af sig ytterkläderna i
tamburen och gick som vanligt in i sina rum. Då han gick
öfver salen, såg han, att det lyste genom nyckelhålet
i hans hustrus rum. Han stannade, tveksam om han
skulle gå till höger eller till venster, men fattade
ändtligen sitt beslut och gick in till sig.
Han tände icke ljus. Det var således i dag
mindre brådtom än vanligt, inga affärsbref att skrifva,
inga kalkyler att göra. För denne man, hvars hela
lif varit egnadt åt affärer och som knapt unnat sig
att sofva, var detta helt visst något ovanligt. Han
trefvade sig i mörkret fram till en soffa och sjönk neil
der så tungt och maktlöst, som om de spänstiga
res-sårer, hvaraf han hittills hållits uppe, med ens
förslap-pats. En timme gick och ytterligare en. I fan hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>