Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
icke rört sig ur stället. Då och då hördes frän soffan
en tung, qvalfull suck. Han måtte verkligen vara sjuk,
mycket sjuk.
Slutligen drog han eld på en tändsticka. När han
såg upp, mötte han i en väggspegel midtemot sig sin
egen bild, ett blodlöst, förvridet ansigte med oordnadt
hår och stirrande ögon, ett hemskt ansigte, som såg
ännu hemskare ut i det gula flämtande skenet från
stickan. Han steg upp, tände alla ljus och lampor,
som funnos i rummet, drack ett glas vatten, gick några
slag öfver golfvet och satte sig derefter ned vid skrif
bordet.
Det var tydligen intet affärsbref han skref, ty
han började öfverst på en sida, daterade icke och ute
lemnade adressen. En qvarts timme raspade pennan
mot papperet; då och då afbröt han sitt arbete för
att torka några stora svettdroppar från pannan. När
allt var färdigt, kastade han pennan ifrån sig och läste
igenom hvad han skrifvit. Det lydde så:
»Jag kommer från bankdirektören, som jag talade
om. Ingen hjälp står att få. Förgäfves sade jag
honom, att det icke allenast var min egen, utan många
andras välfärd, som berodde på detta lån, hvarigenom
jag skulle kunna bli i stånd att kämpa mig igenom
krisen. Banken hade måst afvisa dem, som varit mera
behöfvande än jag och haft mera lysande säkerhet att
erbjuda. Det fruktansvärda är således oundvikligt:
konkurs, fattigdom, skam — och värst af allt:
menniskor, som litat på min soliditet, skola genom mig
förlora sina mödosamt förvärfvade besparingar och bli
bragta till tiggarstafven. Jag har försökt vänja mig
vid den tanken och stålsätta mig mot alla pröfningar
och förödmjukelser, men alla mina bemödanden ha
varit fåfänga. Förgäfves famlar jag efter ett stöd;
jag kan ej ens trösta mig med mitt goda samvete och
mina rena uppsåt, ty fast jag ej vet med mig att ha
begått en enda oredlig handling, är det väl ändå
genom mitt eget fel jag dukar under för ogynsamma
konjunkturer; — brist på förutseende och
företagsamhet, kanske också brist på sparsamhet i mitt enskilda
lif. Nu, i själfpröfningens stund, märker jag nog, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>