Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
hans hustru och lilla Nanny. Han tillslöt ögonen likt en
sjuk, som söker döfva plågorna. Dessa låga, välljudande,
lugna qvinnoröster utöfvade en omotståndlig
dragningskraft pa honom. Han smög sig på tå tvärt öfver salen
och lade ögat till nyckelhålet. Det var halfmörkt
derinne; lampan var nedskrufvad, och brasan hade nyss
brunnit ut. Hans hustru satt på en pall framför
spiseln; det matta skenet ifrån glöden kantade hennes
ädla, något insjunkna profil. Nanny låg på golfvet
med hufvudet i moderns knä och ena armen omkring
hennes lif; ansigtet syntes icke. Han kunde ej höra,
hvad de talade; blott en gång uppfattade han ordet
»pappa». Han kände en stormande längtan att rycka
upp dörren, skynda in och för sista gången trycka de
sina till sitt bröst, men han beherskade sig och
återvände in till sig med torr gom, stora svettdroppar i
hårfästet och strupen liksom sammansnörd.
Återigen några slag öfver golfvet. Midt på
väggen ofvanför soffan hängde ett porträtt i olja af en
äldre dam med kraftiga drag och allvarliga, kloka ögon.
Det var hans mor, numera död sedan många år
tillbaka. Han stannade framför porträttet och betraktade
det länge med sammanknäpta händer, som om han
velat bedja det om förlåtelse. Det ena
barndomsminnet efter det andra dök upp i hans själ; han mindes,
huru modern en gäng, när han som pojke undrat hvad
han skulle bli, klappade honom på hufvudet och sade:
»Blif hvad du vill, min gosse, men blif framför allt en
duktig karl!» En annan gång, när han kommit hem
från skolan gråtande öfver något litet missöde, hade
hon skakat på hufvudet och sagt: »Jag är bekymrad
för Otto, han har för litet stål i sig. Motgångar
kommer han aldrig att kunna bära med värdighet.»
Hur rätt hon hade haft! Nu hade det gått honom
emot i lifvets skola, och genast var han färdig att
vända den ryggen för alltid.
Klockan slog nio. Snart skulle det vara
souper-dags och familjens medlemmar sammanträffa i
matsalen. Han ryckte sig upp ur sina minnen och gick
raskt fram till en chiffonnier. Han öppnade en
lönlåda och framtog derur en revolver och en ask, inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>