- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
115

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LILI.A NANNY.

muntrad af denna för henne så ovanliga smekning,
började hon åter tala på sitt gammalförståndiga sätt
och med sin låga, allvarsamma röst, utan att släppa
faderns hand.

»Pappa ska inte vara ledsen,» sade hon. »Mamma
säger, att hon säkert ska bli mycket gladare och
lyckligare nu, när pappa inte får så mycket att göra, och
så ska’ vi hjälpas åt, så att pappa inte behöfver ha så
mycket bekymmer. Jag blir snart stor, och då kan
jag också göra nytta. Jag känner en flicka, som bara
är två år äldre än jag och som virkar börsar och dukar
till bodarna. Och hon och hennes mamma ha rigtigt
fint hemma hos sig.»

Det blef tyst. Brasan sprakade muntert, men
lilla Nanny tycktes ej vilja gå sin väg. Kanske
önskade hennes far det ej ens.

Plötsligt spratt den lilla till och såg förundrad
upp på fadern. En het tår hade fallit på hennes hand.

»Att pappa ska’ vara ledsen!» utbrast hon i en
både sorgsen och förebrående ton. »Jag vet nog,
hvarför pappa är ledsen, jag. Det är för fru Holms skull
— den der gamla frun, som hjälper mamma sy och
som har lemnat pappa alla sina pengar i förvar.»

Grosshandlaren slet sin hand lös och vacklade
fram till en länstol, der han sjönk ned med händerna
för ansigtet. Men lilla Nanny släpte ej så lätt det
tag hon fått. Hon följde efter, stälde sig bredvid
stolen och lade sin lilla magra hand på faderns arm.

»Snälla pappa, får jag be om en sak?» sade hon
så inställsamt hon kunde. Och då intet svar kom,
fortfor hon:

»Mamma har talat om för mig, att jag har en
sparbanksbok, som pappa för hvar födelsedag, jag
haft, satt in hundra riksdaler på. Jag är nu elfva år,
och då är det ju mycket pengar i den. Vill inte
pappa ta dem och betala fru Holm med? Det räcker
nog.»

Men hvad kom det åt pappa? Nanny blef både
glad och förskräckt. Han drog henne upp i sitt knä
och kramade henne så hårdt, att det nästan gjorde
ondt, och kysste henne flera gånger. Han andades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free