Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIAMESISKA TVILLINGARNE.
129
han icke, så mycket var säkert. Då han kom till
Carlmanska truppen, var han nära trettio år och hade
redan sin historia bakom sig. Han var skild fr an sin
hustru, det visste man, men han var ännu kär i henne,
ty då någon en gång i ett gladt lag häntydde på den
för henne ej särdeles hedrande anledningen till
skilsmässan, hvarom man hört sväfvande rykten, blef han
utom sig af förbittring och gaf med sina starka
knytnäfvar pratmakaren en sådan minnesbeta, att ingen
vidare vågade röra vid det ämnet. Han tycktes ej ha
tillhört någon trupp före den Carlmanska, och ändå
tog han landsortspubliken med storm redan vid sitt
första uppträdande och hade snart ärft alla de tragiska
hufvudrollerna af direktören, som började bli för hes
och för korpulent. Hamlet, Timon af Athen och
Karl Moor blefvo hans största triumfer. Han hade
ingen teknik, han gjorde de gröfsta bockar både i
deklamation och plastik, det voro alla kamraterna ense
om, men det låg en sådan omedelbarhet, en sådan
naturlig glöd i hans spel, att man rycktes med
antingen man ville eller icke. Blotta tonen i hans djupa,
ehevrotterande röst verkade upprörande. Och det låg
så mycket bunden lidelse pä bottnen af hans stora
mörka ögon, att man glömde huru oregelmässiga
dragen voro, huru illa han förde sig och huru hans långa
armar tycktes vilja klämma ihop den insjunkna
bröstkorgen ännu mera. Landsortstidningarne togo
munnen full af superlativer, så snart han visade sig. Också
lefde direktören i en ständig oro att mista honom, ty
det hörde till Törnblads egenheter, att han aldrig ville
binda sig med kontrakt för längre än en månad i
sen-der. Om han velat göra sin vilja gällande i stort och
smått, som många af de andra försökte, skulle han
snart ha styrt hela truppen. Men han blandade sig i
ingenting, han hade ej intresse för något eller någon,
knapt nog för sin konst en gång; att han någonsin
gifvit sig till aktör berodde visst på att det varit det
enda sättet för honom att fa ge utbrott åt de lidelser,
som rufvade i hans inre. Och aldrig nedlade han
något egentligt studium på sina roller; han träffade
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>