- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
135

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SIAMESISKA

TVILLING ARNE.

I 3 I

fin karl — eller det hade han åtminstone kunnat vara
- att supa så der. Det var visst icke underligt att
han fick lefva ensam, att ingen ville umgås med den
som inte hade mera aktning för sig själf än att han
kunde svina ner sig till den grad o. s. v.

»Och hur tror du att du tar dig ut i dag med
dina kopparslagare? Jo, som en riktig hamnbuse
orakad och okammad — och whisky luktar det än om
dig lång väg — puhl»

Hall tog upp sin blåa sidennäsduk och fläktade
med den, så att han lemnade en lång, böljande
strimma af patchoulyångor efter sig i alléen der de gingo.

»Lyd du mig, fortfor han, »och försök sluta upp
med det der otyget; det går nog, om man bara
riktigt vill. Jag försäkrar att jag skulle tycka dubbelt
så mycket om dig som jag nu gör, den dag jag finge
höra att du vore botad från den der sjukdomen, du
gamla mullvad, som inte alls är skapad att gräfva
i dyn!»

Törnblad hade gått tyst under hela tiden denna
straffpredikan räckt; han som var så morsk mot sina
öfriga kamrater och aldrig tålt höra en anmärkning af
dem, han lät denne pojke öfverösa sig med bannor
och endast teg, sög på sin slocknade cigarr och såg
rakt framför sig. Viel de sista orden rodnade han till
litet och rätade upp sig; det säg ut som om det
insjunkna bröstet vidgades af ett manligt beslut,
derefter säg han Hall midt i ansigtet och sade att det
var dags att gå och äta middag och att han var
duktigt hungrig, men medan han sade detta, lag det ett
sådant allvarsamt, nästan högtidligt uttryck i hans
ögon, att det tydligen syntes att han tänkte på
någonting helt annat än det han talade om.

Från den dagen försiggick en stor förändring med
Törnblad. Han slutade upp att dricka. Icke
småningom, som kanske varit klokast, utan ögonblickligen,
utan advokatyr eller undantagsfall. Somliga dagar
läg han och vred sig och var riktigt sjuk af längtan
efter den förbjudna frukten; men det fick icke hjälpa.
En läng tid gick han och. såg så gammal och aftynande
ut, att kamraterna trodde han icke hade långt igen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free