- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
134

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I I 8

SANNSAGOR OCH FANTASIER.

sammans var gjordt i en handvändning. Törnblad låg
i soffan och såg på; han var så ovan vid att någon
tänkte på hans trefnad, det tycktes göra honom ett
riktigt nöje att se den andre gå der och stöka.

»Seså ja,: sade Hall, då han slutat med sina
bestyr, låt nu bara uppasserskan göra sin skyldighet,
så får du det ju riktigt trefligt här inne. Lofvar du
att åtminstone inte hindra henne?»

Törnblad lofvade hvad som hälst, han låg der och
såg så drömmande och tankfull ut, och den gången
fick Hall göra det ena tonvigtsfelet efter det andra i
sin deklamation, utan att bli rättad.

Hall var verkligen en bra älskvärd menniska. Han
hade ett sådant vänligt sätt, han såg Törnblad in i
ögonen med en lång blick, som var nästan öm, han
blef alltid så glad, när han träffade sin beskyddare,
slog honom på axeln och kallade honom du gamla
mullvad» och kramade hans hand, då de skildes, som
om det riktigt kostat på honom att gå. Allt detta
var så nytt för Törnblad; han var ju van att alltid
mötas med sötsura miner och en kall höflighet, som
ofta endast var en förklädnad för afund, misstroende,
kanske fiendskap; och han hade lagt märke till att
det alltid blef tyst i det rum, der han oförmodadt
inträdde. Han hade aldrig drömt om att någon skulle
komma att kalla honom mullvad, det gjorde honom
riktigt vek om hjärtat för hvar gång han hörde det.
Och det vänliga tonfallet i den der rösten, som var
så lik hans brors!

En gång, då Hall kom för att få sin dufning i
rätta sättet att säga repliker, fann han sin lärare i ett
sådant tillstånd, att lektionen måste inställas.
Törnblad hade icke uppträdt på några dagar, och då drack
han alltid mera. Ku låg han på soffan likblek i
ansigtet och kunde knapt tala; whiskybuteljen låg tom
på golfvet bredvid honom. Hall blef förargad och
gick sin väg; just i qväll hade han varit så
disponerad !

Följande morgon träffades de ute, och dä tog
lärjungen sin mästare i upptuktelse. Det var stor skam
af en sådan karl som Törnblad, en begåfvad karl, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free