Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K UI. A KARI.
sig själft, och den ljusgula blommiga schalen, som
prostinnan hade maken till — dä kunde hon ej stä
emot längre. Hon öfverlemnade sig utan vidare
motstånd i syjungfruns händer, och under hela den tid,
som återstod till flyttningen, gick hon i tankarne och
var ej så trägen med sysslorna som förr; Abraham
hade ingenting sagt, men — var det kanske hans
mening att det skulle vara slut på hennes pinotid nu?
Skulle hon verkligen få bli hans hustru på allvar?
Hade hans vrede lagt sig? Hade han ångrat de
gräsliga ord han sagt henne i vagnen, då de åkte hem
efter vigseln? Alla dessa frågor gjorde hennes sinne
sä oroligt; ibland fick hon en sådan hjärtklappning,
att hon knappt kunde hålla i hvad hon hade för
händer, och hennes knän veko sig under henne.
Nu var den svarta sidenklädningen färdig, och innan
syjungfrun tog i tu med något annat, ville hon se hur
den satt. Kari lät henne handskas med sig som ett
litet barn, och det var med en underlig, halft
skam-full och halft belåten min hon strök med sin valkiga
hand utför den prasslande våden. Då hon fick se de
grofva, leriga arbetskängorna sticka fram under
sko-ningen, fick hon ett infall; i skåpet hade hon ju nu
allt hvad som hörde till en riktig fin herrskapsdams
högtidsdrägt — om hon skulle se efter hur det tog
sig ut? Syjungfrun var genast villig att biträda med
sin hjälp, och efter en stund stod Kari der en ny
menniska från topp till tå. Fötterna sågo inte på långt
när så stora ut i de nätta lackerade skorna med svarta
sidenband, som korsade hvarandra midt på fotbladet;
de bruna händerna gömdes till hälften i ett par
genombrutna gula silkesvantar, den präktiga
sidenklädningen satt som gjuten på hennes fasta, muskulösa
öfverkropp, och den gula schalen med sina upphöjda
silkesblommor och sina långa fransar dolde nästan,
att hennes midja aldrig vetat af något snörlif Om
hon nu bara kunde se sig riktigt i all sin grannlåt;
den lilla qvartersbreda spegeln på spiselkransen var
det inte mycket bevändt med. Men kors, ute i salen
fans ju en stor väggspegel, der man kunde se sig så
lång man var; till den tog Kari sin tillflykt, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>