Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FULA KARI.
167
största noggranhet ordnade dess veck om henne,
fortfor lian: »Nu ska’ du bara tänka på att du är fru —
fru på Isfall — och att jag vill ha heder af dig.»
Hon sköt undan hans händer, såg honom rakt i
ansigtet och frågade ännu en gång, nu i fastare ton:
»Kan du aldrig förlåta mig att jag angaf dig för
grefven?»
>Seså, inte ska vi tala om den snön som föll i
fjor,» svarade han litet otålig. »Hör i stället på hvad
jag säger. Om jag nu har gjort den dumheten att
gifta mig med en torpardotter, så ska’ vi åtminstone
försöka laga så att folk så småningom glömmer bort
det, och det beror till största delen på dig själf. Om
du inte vore så gammal, så skulle jag skicka bort dig
nån’stans bland herrskap, der du kunde få lära dig lite
folkvett och få lite fason på dig, men nu är det som
det är — jag får väl lita på att du gör ditt bästa,
och det är då inte mer än jag har rätt att fordra af
dig. Se på mina flickor, de ä’ af herrskapsslägt och
veta minsann att skicka sig, så små de ä’ — och
Corona sa’ just häromda’n, att du var en riktig
bond-maja. Tänk på det, och låt se att du bättrar dig, så
jag slipper den skammen att folk skrattar åt dig.»
Under detta förmaningstal hade sinnet runnit på
Kari. Hon slog en knyck på nacken, drog ned
mungiporna, så att hon såg riktigt elak ut, stötte omildt
undan Abrahams händer, som återigen sysslade med
schalen, och sprang in i sitt rum, innan han visste
ordet af. Han stod der belt flat och såg efter henne
och gned sig på handleden, som ännu gjorde ondt
efter hennes fingrar; det dröjde knappast ett par
minuter förrän Karis dorr öppnades igen, och ett stort
bylte, sammanvridet af sidenklädningen, långschalen,
skorna och hela granlåten, kom i susande fart ända
till Abrahams fötter, en brun, skälfvande hand sträcktes
ut och tog ur nyckeln, hvarpå dörren åter slogs igen,
så att det skallrade i fönsterrutorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>