Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
påstodo att det var på spel. Visst är att han hade
börjat supa för att dränka all smälek och förtret och
att han mest umgicks med de unga drängarne i
socknen, hälst de som förde det vildaste lifvet, och han
skämdes ej för att uppträda som pajas vid deras
supgillen, gamla karlen som han var; då de om
lördags-qvällarne drefvo omkring landsvägarne och hade
allehanda ofog för sig, kunde man alltid vara säker om
att Abraham var med.
En gång, då han vunnit en större summa på knack,
gjorde han allvar af en plan, som han länge umgåtts
med: han for öfver till Öland för att köpa hästar.
Men hans gamla lycka var honom otrogen. Det var
nu många herrans år sedan han uppträdde på de
öländska marknaderna och torgdagarne, deras publik hade
hunnit bli en helt annan, alla de gamla farbröderna
voro borta och de nya bekantskaperna voro ej lika
tillgängliga för den humor, han utvecklade, man
grinade halft försmädligt åt hans konster och undrade
huru en karl, som hunnit ett godt stycke in på
femtiotalet, kunde komma pä det galna infallet att skrocka
som en höna och grymta som en so. Alla försök han
gjorde i skymningen att inleda affärer misslyckades,
och han kom hem till R—kulla gästgifvaregård utan
en enda häst, endast med litet magrare plånbok än
då han for.
Samma vår emigrerade Corona och Emerentia i
sällskap med en hel skara ungdom från trakten, der
Amerikafebern just grasserade som värst. De hade
kommit under fund med att de efter faderns iråkade
förfall ej hade några utsigter hemma; grannlåterna hade
de måst sälja efterhand, och de voro bägge för
hög-modiga för att kunna stå ut med sockenbornas
forsmädliga leenden.
Efter deras affärd blef det ännu sämre för
Abraham. Förut hade han åtminstone haft sina döttrar
att beklaga sig för eller i nödfall gräla med, men nu
var han ensam och hade ingenting annat att göra än
l’gga sin säng dagarne i ända och stirra i taket.
Det blef olidligt tråkigt i längden, och ibland visste
han knappast huru han skulle orka till qvällen, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>