- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
173

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FULA KARI. 173

möjligen kunde ha någon utsigt att bli bjuden på
bränvin inne i skänkrummet af någon bekant bonde eller
i bästa fall få ett parti knack i gång.

Ytterligare några år gingo. Abraham hade länge
sedan blifvit vräkt från sin bostad på
gästgifvaregår-den; han hade nu ingen stadigvarande bostad, utan
låg hvar det föll sig, än i skogen, än i någon lada,
som man glömt låsa till; det var alldeles slut med
honom. Flere gånger hade det varit fråga om att
han skulle tas in på socknens fattigstuga, men som
han ju egentligen trots sina fylda sextio år var frisk
och färdig och fullt arbetsför, om han blott velat
arbeta, satte den nya prosten sig emot förslaget. Efter
många om och men beslöts det ändtligen, att
Abraham skulle få »komma på socknen», eftersom en plats
blifvit ledig genom dödsfall, men då spred sig den
öfverraskande nyheten, att han just i de dagarne fått
tak öfver hufvudet på annat håll: Kari i Skogstorpet
hade tagit honom till sig. De voro ju man och hustru,
det hade man nästan glömt.

Det spordes aldrig riktigt hur det hade gått till.
Man visste ingenting annat än att Kari tidigt en
morgon, då hon skulle gå till herrgården, hade hittat sin
gubbe i ett dike, nedsölad och halft ihjälfrusen, och
att det var hon som gått till prosten och sagt ifrån,
att de inte skulle vänta honom på fattigstugan, så
länge hon fans i lifvet.

För hvem som ville höra på skröt Abraham
sedan vidt och bredt af den myckna möda hon haft-att
öfvertala honom, och på visst sätt sade han nog sant;
han hade ingenting alls emot att komma på
fattigstugan, der man hade både varmt och tillräckligt med
mat, och han gaf ej efter för Karis föreställningar och
böner, förr än hon lyckats väcka hans högmod genom
att påminna honom om hvad alla hans forna vänner
och bekanta, som hade känt honom under hans
välmakts dagar, skulle säga, då de fingo höra, att den
förre egaren af Isfall hade hamnat på fattighuset. Hon
lofvade för öfrigt, att han skulle få det lika bra hos
henne som der — och då fans det ju inte längre
något skäl att streta emot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free