Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8 SANNSAGOR OCH FANTASIER.
Kari var nu nära sextio år, äfven hon. Det härda,
sträfsamma lif, hon fört under de sista tjugu ären, hade
lemnat djupa fåror efter sig i hennes ansigte och
strimmat hennes röda hår med ett och annat grått
strå. Hennes rygg var böjd och hon haltade nästan
mera än förr. När hon om sommaren gick utmed
landsvägskanten och lät sin ko beta af gräset pä
dikesrenen, såg hon likväl så hjärtans förnöjd ut, men det
var ingenting att rätta sig efter, ty svårt hade Kari
alltid haft, stackare, och nu hade hon det svårare än
någonsin, sedan hon tagit gubben till sig, det visste
alla, fast hon själf aldrig sade någonting.
Det var en vinterqväll han kommit flyttande till
Karis stuga; knappast hade de hälsat på hvarandra,
förr än han klagade öfver trötthet, och så gick han
direkt fram till sängen, kastade sig ned på den så
lång han var och somnade genast. Kari fortsatte med
sitt arbete, och då det blef liggdags, bäddade hon åt
sig så godt hon kunde med ett täcke och litet halm
på golfvet i ett hörn af stugan; och det blef hennes
liggplats under alla de år hon bodde tillsammans med
sin gubbe, utom om sommaren, ty då låg hon ute i
fejset hos kon.
Denna första qväll blef betecknande för hela
förhållandet mellan de båda makarne. Han tog emot
Karis gästfrihet alldeles som om han varit i sin fulla
rätt, och hon teg och lät honom hållas. Om det
förflutna talade de aldrig ett ord hvarken nu eller sedan.
• I allmänhet voro de just icke språksamma af sig;
det berodde väl mest på Kari, ty hon hade aldrig
varit talträngd. Mycket borta var hon också; ty fast
grefven på herrgården nu var död för många år sedan,
fortfor den nuvarande egaren, en brorson till den förre
fideikommissarien, att låta henne göra den nytta hon
kunde. Men hon var icke på långt när så stark som
förr, så att några grofsysslor kunde man aldrig sätta
henne till; gikten hade satt sig i armar och ben pä
henne, och den var henne till stort hinder.
Emellertid var hon ensam om att försörja sig och Abraham,
ty han gjorde ej det ringaste gagn; i början hade han
visserligen på Karis uppmaning och isynnerhet derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>