- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
181

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FULA KARI. I69

det gamla Skogstorpet, och från körsbärsträden och
oxeln yrde hela svärmar af gula blad och fastnade
mot rutorna. Säcken och kistan stodo färdiga för
länge sedan och Kari började se undersam ut för
hvarje dag som gick. Abraham stod litet emellan ute
på stenhällen framför stugdörren och såg pä vädret;
emellanåt suckade han. Men en qväll var det som
om han pinades af någon tanke, som ville fram; han
vred sig af och an i stolen, knackade med sina
darrande gamla händer i bordet, ref sig i hufvudet och
kastade förstulna blickar på Kari, som satt och spann
vid spiseln. Slutligen kunde han ej stå ut längre, han
vände sig helt tvärt i stolen och sade:

»Kom med te Amerika, Kari!»

Gumman släpte tråden och fälde bägge händerna
i knät.

»Menar du allvarsamt?» frågade hon efter en stund.

Ja, visst menade han allvarsamt. Det vore ju
syndigt, om han lemnade sin gamla hustru hemma och
lät henne komma på socknen - och så — sä var
han så rädd för att fara ensam, tänkte han, men det
teg han lyckligtvis med.

Kari hade rest sig upp och skjutit spinnrocken
ifrån sig, så att den så när hade fallit öfver ända;
hon stödde sig mot spiselkransen och storgrät med
förklädet för ögonen. Det ryckte i hennes gamla
led-brutna kropp som af spasmer; men slutligen torkade
hon sig i ögonen med handens afvigsida, snöt sig och
gick fram till Abraham, som suttit tyst och sett på.

Gud välsigne dej, Abraham!?

Det var allt hvad hon hade att säga; derefter
linkade hon öfver golfvet och gick ut. Abraham hörde,
att hon styrde sina steg till fejset.

Det var alldeles mörkt derinne, och Blåsan hade
redan gått och lagt sig. Kari kröp upp i båset till
henne och satte sig på halmen. Hon hörde kons jämna,
flåsande andetag och kände värmen från hennes kropp.
Skulle de skiljas nu? Var det kanske sista gången hon
hade dragit ur mjölksqvätten och lagat i ordning till
natten åt henne? Kari kliade Blåsan i hennes ruggiga
nacke och fick ett svagt ramande till svar. Sä satt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free