Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FU1.A KART.
1^3
Nu hade det i en hast blifvit vinter. Den första
snön kom icke så der flingvis och liksom på försök,
utan i hela massor på en gång, och alla skogsvägar
blefvo med ens alldeles omöjliga att komma fram på.
Kanske var det derför som Kari ej hade hörts af vid
herrgården på en bel vecka; hon skulle ju annars ha
kommit och spritat fjäder, var det sagdt. Då
Lump-Anna en morgon trakterades med kaffe inne i köket
och talade om att hon skulle gå genom skogen hem
till sitt, bad köksan henne med det samma titta in på
Skogstorpet, eftersom hon ändå skulle der förbi, och
höra hur det stod till med Kari.
Lump-Anna tog sitt knyte på ryggen och gick.
Då hon kom fram till Skogstorpet, såg hon att det
ej var några spår i snön, fönsterrutorna voro alldeles
igenisade, ingen rök steg upp från skorstenen och i
fejset råmade kon jämmerligen. Lump-Anna fick med
svårighet upp fähusdörren för den myckna snöns skull,
och när hon kom in, stod Bläsan der och hade
hvarken vått eller torrt. Den beskedliga gumman lade för
henne en knippa halm, hackade med sin broddade
käpp hål på den tillfrusna vattensån, som stod i ett
hörn, och gaf henne dricka; derpå gick hon in i
stugan för att se hur det stod till med Kari.
Mon låg klädd på sängen med händerna
hop-knäpta och var så matt, att hon knapt orkade hälsa.
Det var isande kallt i rummet; på golfvet framför
spiseln låg en trafve med bränsle, som Kari tydligen ej
haft krafter till att tända på.
Hennes första fråga gälde kon, och hon tycktes
bli litet kryare, då hon fick höra, att det ej gick
någon nöd på henne. Det var i går middag det onda
kom så svårt, att hon hade måst lägga sig, och sedan
hade hon ej kunnat röra sig ur fläcken. Hela veckan
ända sedan Abraham for hade hon varit skräpig; hon
hade inte ätit en bit, bara druckit en mjölktår då och
då, och inte haft lust för att ta sig till någonting.
Men det gjorde det samma, det var ju i alla fall slut
med henne, och nog ville hon hällre dö än komma
pä fattighuset. Öfver vintern skulle hon nog ändå ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>