Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
ii
stade ett betydelselöst, men uppmuntrande ord
och spelade framförallt rollen af den
uppmärksamme åhöraren, den tacksamme lärjungen, som
andaktsfullt lyssnade till den vidterfarnes
ojämförliga visdom.
»Maxima debetur pitcris reverentia», det är
uttydt:’ barn äro skyldiga oss äldre den största
vördnad», citerade han till stöd för zigenarens
skamliga behandling af sin bror.
Zigenaren gick i fällan, och efter att de
tömt ett glas till, blef han öppenhjertlig.
»Ser magistern, jag är af ringa härkomst,
men jag har talanger, och det kan folk inte
tåla. Jag var stolmakargesäll i Köpenhamn, och
när jag var sjutton år, var jag den skickligaste
i min konst. Men jag kunde inte få burskap
för att jag var för ung. Och när jag ändå
öppnade verkstad, så kom polisen och ålderman och
ville stänga den, men då blef jag vild och
kastade ut allihop; jag tog den ena och slog den
andra med, tills vakten kom och satte mig i
kurran. Nu trodde de att de hade mig fast,
men jag var slugare än så — för jag gick till
kungens råd, jag gick till kungen sjelf, och
polisen och ålderman fick stå der med lång näsa;
men jag slapp lös! Och från den stunden hatar
polisen mig, men den kan inte göra mig någonting;
ingen menniska på jorden kan kröka ett hår på
mitt hufvud, och den som försöker med det, den
är dödens man! Jag har varit i finkan, det
medger jag, men jag har aldrig varit straffad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
