Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
AUGUST STRINDBERG.
aldrig! Och ni, som är en hedersman, Ni ska’
tro mig på mitt ord! För jag håller af Er som
en broder, en vän! Jag älskar er, för Ni är
den första menniska som har behandlat mig som
menniska. Ni vet inte Ni, hur elaka mina
grannar ha varit från första stund jag kom hit till
trakten! Bara spektakel och retfullheter; än
rifver de ned stängsel och släpper in sina djur,
än stjäl de som korpar, än lägger de stenar på
vägen för mina hästar, så de slå sig förderfvade,
och jag har aldrig gjort dem annat än godt!
Ah, jag har många tusen daler utlånta utan
ränta, och dem får jag aldrig igen; och
baronessan, som är god som renaste guldet (här
skrek han för att höras uppe i byggningen), hon
har födt och klädt traktens fattiga i år och dag,
och nu blygs de inte att bestjäla henne. Hon är
en engel, en ren och rättfärdig qvinna, som det
inte finns någon fläck på, iast de baktala henne
så nedrigt, så nedrigt! Men det är bara
afundsjuka, ser Ni, alundsjuka, lör att hon inte vill
umgås med någon och stänger in sig för sig
sjelf med sina djur, som hon älskar högre än
allt annat; och djuren, magister, de äro mycket
bättre än menniskor — mycket bättre! De äro
tacksamma och förstå att sätta värde på en
välgerning, men det göra menniskorna inte. Ah,
fy, så usla menniskorna äro!»
Ilan hade gått på och talat så att fradgan
stod om munnen på honom, och magistern, som
redan förstod att öfversätta hans lögntexter, kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
