Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
AUGUST STRINDBKKG.
»Tyvärr nej, min gamle vän!» svarade
adjunkten Bureus, som dervid räckte honom ett bref.
»Jag kommer tvärtom för att inspektera dig och
affordra dig rapport om befolkningens uppförande
i ditt revier.»
Magister Törner stod med böjdt hufvud, som
om han fått ett slag öfver hjessan; derpå rätade
han upp sig igen, fattade hästen vid betslet och
ledde in honom genom grinden, medan gårdens
alla hundar sprungo löst på den; de fingo i form
af sparkar mottaga den rasande magisterns
vredesutbrott.
Barnen och den sjuka frun hade redan gått
till sängs, så att magister Törner måste bjuda
sin vän spisa qvällsvard nere i lusthuset, der de
tände ett par lyktor och, medan de väntade på
maten, slogo sig ned för att språka.
I en oafbruten lång berättelse förtäljde
magister Törner om sina lidanden, sina
förtretlig-heter, sin ängslan, men när han till slut började i
detalj förklara skälen till sina misstankar, afbröt
vännen honom:
»Du är sjuk, Andreas.»
»Jag?» utropade magistern förvånad.
»Ja! Ensamheten och dåligt sällskap ha gjort
dig virrig, och fruktan för det okända har röfvat
all styrka från dig. Du bor hos ett tjufband, det
är allt hvad jag kan säga dig.»
»Tror du? tror du det verkligen?» utbrast
magister Törner. Nå, Gud vare lofvad, då är
jag icke längre rädd. Ty, ser du, det som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
