Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA. m
»Nu ska’ jag sjunga ett nummer!» skrek
han och klarade strupen.
Och så hogg han i med sin gamla lifvisa:
»Jag är grefve af Luxembur!»
Det var som om denne obetydliga, fega,
svaga person hade slukat allt det mod, all den
kraft, som den andre starkare och mer betydande
hade mist, och när zigenaren kände, att han
hade magistern under sina fötter, förekom det
honom, som om han sjelf hade blifvit en aln längre.
Men han hade dock samtidigt en dunkel
förnimmelse af det osäkra i sin ställning och en
förkänsla af att den slagne kunde resa sig och slå
våldsverkaren till jorden; ty han måste i hvart
ögonblick känna sig ha fötterna på den slagnes
nacke för att icke förlora tron på att han stod
öfver honom, och ju mera han trampade, dess
fastare blef magisterns beslut. Det var som om
hvarje tryckning af denna häl pressade fram
tankar, nya, djupa, modiga och riktiga, och de
samlade sig alla kring samma sak, och de
tilltogo i styrka. Hvart ord, hvarje rörelse af
zigenaren blef en tråd, som spändes in i det rep,
hvari han skulle hängas, och magisterns
trygghet och lugn växte med hvar minut.
Den rusiges skrål hade lockat magisterns
barn ut på balkongen, och med förundran sågo
de ned på sin far, som satt och drack med husets
tolk midt på förmiddagen.
»Nej, men se de små Guds englarna!» sade
zigenaren med verklig beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
