Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
AUGUST1 STRINDBERG.
Det var karaktäristiskt för denna vilde, att
han icke hade något begrepp om barnets eller
kvinnans personliga värde, men i stället diktade
dem till högre, nästan himmelska väsenden,
liksom han gjorde med snokarna. Barnen, dessa
små vildar och förbrytare i miniatyr, hvilkas
älskvärdhet består i att icke dölja sina tel och
hvilkas iögonenfallande skenbara dygder endast
bero på deras fördelaktiga ställning att icke
behöfva strida för lifsuppehället, hade för honom
blifvit liksom en bild af det högsta, at englarna,
kanske också derför att de icke kunde skada
honom och derför att de visade honom samma tillit
och öppenhet som de visade alla andra.
»Ack, låt barnen komma ned!» föreslog han
i ett behof att visa sin ömhet eller för att känna,
huru nära han hade kommit dessa barn af en
mera gynnad ras, hvilken han alltid hade sett
upp till med vidskeplig aktning och tagit af sig
hatten djupt för.
»De få icke komma ned!» svarade magistern.
»För hvem få de inte det?» frågade
zigenaren i hotande ton.
»För mig», svarade magister Andreas skarpt.
Men i nästa stund ångrade han den utmanande
form han hade gifvit sitt afslag och slog hastigt
bort det i skämt, hvilket aldrig förfelade sin
verkan på zigenaren, som derigenom på ett mildt
sätt påmindes om, att den andre kände hans inre
och hans tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
