Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER MOLNEN.
179
djupt nedanför; ut öfver bergen sem rökte af
fukt och värme, ut öfver de bördiga fälten.
Han andades genom näsborrarna såsom om han
hade svårt att öppna munnen.
— Det är skönt, — sade han. — Tror du
det är lika vackert deruppe?
— Det tror jag, — svarade hustrun, utan
att låtsa förstå dubbelmeningen i »deruppe».
Göken ropade nere i ett valnötsträd.
— Söder gök, — sade mannen, — döder
gök. Hell dig sköna natur, morituri te
salutant! Och vänd till kusken fortfor han:
Excel-sior, det är sagdt: låtom oss åka vidare!
Vagnen steg alltjemt under det sjön och
landskapet sjönk. Nu vidtogo lärkträden, och
de sågo granskogen öfver sina hufvuden, men
öfver den pekade den bländhvita Jaman. Vä
gen skar sig in mellan skiffer och kalkväggar
och snart började bokblandad granskog kasta
svala skuggor öfver vägen. Luften blef skarpare;
en och annan drifva låg ännu osmält och
bofinken ensam slog sina slag inne i dunklet.
Vägen krökte igen och nu låg Rhonedalen med
Mont-Blanc-kedjan bakom. Den ståtligaste af
alla: Dent du Midi, liknade en oerhörd
svallvåg, som stelnat just när han stod i begrepp
att vräka sig ner öfver de andra vågorna. På
två timmar hade de färdats från söderns sommar
upp till nordens vinter. Nu slingrade sig vägen
utmed bråddjupets kant och de hade den här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
