Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
ÖFVER MOLNEN.
liga dalen, mellan Mont de Caux och Cubly
under sig. Här tågade molnen omkring dem,
öfver dem, under dem som gigantiska måsar.
Än voro hästarna och vagnen insvept i det
hvita floret, så att de sågo ingenting, än refs
ett hål i slöjan och de sågo som genom ett
tittskåp en bit af det gröna landskapet, en flik
af sjön, en snöspets, allt belyst af den varma
vårsolen.
— Är det lika vackert i himlen, Amelie,
då är det icke svårt att gå härifrån, — sade
den sjuke, som kommit i hostning af det
fuktiga molnet.
— Tala icke så, — bad hustrun klagande. —
Nu är den värsta månaden öfver, och nu skall
du komma dig; men denna färd borde du
aldrig ha företagit.
— O, det är godt att komma öfver jorden
en stund, att se ner på eländet och se det
smått häruppifrån. Tänk, der nere, det der
gråa som ser ut som litet landsvägsgrus, det
är tre städer, med flera tusen menniskor,
enfaldiga trälar, som tro att de äro så stora och
så vigtiga, som om verlden icke skulle kunna
gå sin gång dem förutan; och de pina hvarann
och sig sjelfva för att få bli afundade af
hvarann.
Vagnen svängde för sista gången, och längst
in i dalen låg nu det stora hotellet Les
Avants.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
