Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8AMVETSQVAL.
227
bordet. Der låg allting så nätt upplagdt;
smör-klimpen var så fin, så hvit med sin lilla
inpressade rädisa i toppen; duktyget var hvitt,
och han såg, att det var märkt med bokstäfver,
som icke funnos i början af hans eller hans
hustrus namn; den runda getosten låg så nätt
på sina vinlöf, som om mer än fruktan för
utskrifning eller brandskatt haft sin hand här;
det sköna, hvita brödet, så olikt den bruna
rågbullen, det röda vinet i den slipade
karaf-finen, de svagt rosenröda gigotskifvorna, allt
tycktes vara ordnadt af vänliga händer. Men
han blygdes att röra vid maten. Han fattade
plötsligt klockan och ringde. Ögonblickligen
inträdde värdinnan och stannade vid dörren
utan att säga ett ord. Hon såg ner åt hans
fötter och väntade en befallning. Löjtnanten
visste icke hvad han ville, och mindes icke,
hvarför han ringt. Men han måste tala.
— Är ni ond på mig? — störtade han
fram.
— Nej, min herre, — svarade den ödmjuka
qvinnan. — Är det något min herre önskar?
— Och hon såg åter på hans fötter.
Han tittade ner för att se efter hvad hon
såg på, och han upptäckte då, att han stod i
strumplästen, och att golfvet var alldeles fullt
med spår, röda spår med aftryck efter tårna,
der strumpan var söndergången, ty så länge
hade han marscherat den dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
