Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
SAMVETSQ VAL.
— Gif mig er hand, min fru, — sade han,
och räckte fram sin.
— Nej, — svarade qvinnan och såg honom
rätt in i ögonen, och dermed gick hon.
Herr von Bleichroden tycktes fatta mod
efter denna skymf, och tog en stol för att
sätta sig att äta. Han lyfte på köttfatet för
att servera sig. men när han fick köttlukten i
närheten af ansigtet blef han illamående, steg
upp, öppnade fönstret och kastade ut hela
fatet på gården. Han darrade i hela kroppen
och kände sig sjuk! Hans öga var så känsligt,
att ljuset plågade honom och alla starka färger
retade honom. Han kastade nu ut vinbuteljen,
han tog bort den röda rädisan ur smöret, de
röda målarmössorna, paletten, allt som var
rödt skulle ut. Och derpå lade han sig på
sängen. Hans ögon voro trötta, men de kunde
icke sluta sig. Så låg han en stund, tills han
hörde röster i skänksalen! Han ville icke
lyssna, men hans öron måste höra, och han
hörde, att det var två korporaler, som drucko
öl. Och de talade:
— Det var styfva gossar de två lågväxte,
men den långe var klen.
— Det är icke sagdt, att han var klen,
derför att han föll ihop som en trasa vid
muren, men han bad, att vi skulle häkta
upp honom vid spalieret, för han ville stå,
sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
