Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE KAPITLET
59
lova något vackrare än att verka för rättvisa,
försoning och samhällets bästa; men det sorgiliga är, att
detta även utlovas av alla dem, vilka göra motsatsen,
vilka främja våldet i stället för rättvisan, vilka anstifta
hat människor emellan i stället för försoning, vilka sätta
sitt eget partis väl över allt annat. För de flesta är
politik intet annat än en strid för egna klassintressen. Eller
ock en språngbräda för personlig äregirighet, ett
gynnsamt tillfälle att ernå egna fördelar. Och den lösen,
som alltid höres, är: »Rättvisa, samhällets bästa.»
Rudolf sökte efter ett annat ord. Vad som behöves
är icke de fraser, som finnas i alla moralpredikningar,
katekismer och festtal, vad som behöves är — ja, nu
hade han ordet — förverkligandet.
Han drog ett djupt andetag. Liksom en varm våg
hade dådlust och energi genomströmmat hans inre. Han
sprang upp och gick fram och tillbaka i rummet.. Nu
hade hans tankar en annan riktning. Handla, handla?
Vad kan en enskild riksdagsman egentligen uträtta inom
sin så trånga maktsfär? Jo, han kan uppställa
fordringar. De vackra, men innehållslösa löften och fraser,
vilka förekomma i varje regeringsprogram, varje
furstes trontal, varje riksdagskandidats programtal, kan man
taga vara på och göra sitt till för att förverkliga.
Just så var det. Hur i skulle ej klangen i dessa stora
ord, vilken nu blivit så tom och betydelselös, då svälla ut
till en härlig brusande harmoni, när man tog reda på
deras innebörd och omsatte dem i handling! En
ljusglimt genomträngde ett ögonblick Rudolfs inre.
Liksom när ett landskap nattetid upplyses av en blixt — lika
tydligt, men även lika hastigt, såg han för sin inre blick
en hel massa förverkligade ord. Välstånd, frihet, fred,
rättvisa — dessa fyra ord smälte samman till det härliga
begrepp, som heter lycka. Och det var ej endast löften;
var och en hade verkligen fått del av detta välstånd,
denna sanna frihet, denna omutliga rättvisa, denna
betryggande fred.
Sedan blev det åter mörkt. Men han kände inom sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
