Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
marthas barn
för lidelsefulla känslor. Hon kände en beundran så djup,
som endast fullödiga konstverk brukade hos hennes
framkalla. — Hon kände sig högtidlig och lycklig. När hon
läst sista ordet och lät handen sjunka, med vilken hon
höll häftet, drog hon ett djupt darrande andedrag. Hon
älskade en skald — en stor skald.
Även Martha var hänryckt.
»Underbart!» utropade hon. »Ni har en stor framtid,
Bresser, det måste jag säga. Och du Sylvia — du läser
verkligen mycket vackert.»
De båda andra sutto stumma. Efter en stund tog
Martha ånyo till orda och frågade, hur handlingen i nyss
upplästa drama komme att utveckla sig.
»Min ursprungliga plan har jag förkastat, medan jag
skrev denna akt — därför kan jag icke med bestämdhet
säga hur handlingen kommer att gestalta sig. Genom en
enda versrads tillfälliga inspiration har en hel här av
nya tankar trängt sig på mig — och dessa måste nu först
mogna, innan jag kan tänka på att fortsätta mitt arbete »
»På detta sätt skapas alltså en dikt?» sade Martha
eftertänksamt.
»Jag tror», återtog Bresser, »att var konstnär har sitt
sätt att gå till väga.»
Sylvia teg fortfarande. Hon kände sig försatt liksom i
ett tillstånd av dröm, ur vilket hon icke genom klangen
av sin egen stämma ville slita sig lös. En varm våg av
lycka, men på samma gång ängslan, genomströmmade
hennes hjärta; hon visste, att hon framför sig hade en
människa, vars hjässa var krönt med det högsta på
jorden — snille, och hon ägde denne mans kärlek.. . Att
få älska honom tillbaka var det mest ljuva tvång. Hans
dikt hade bragt henne ur fattningen; hennes inre befann
sig i ett rus av beundran.
Plötsligt inträdde Delnitzky. Nu var förtrollningen
bruten. Sylvia for upp som väckt ur en dröm; det var
som hade en kall luftström berört hennes panna och
förjagat hennes rus.
»God dag, god dag, mina vänner! ... En kyss på hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
