Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet 5
mamma ... Ah, herr Bresser ... det gläder mig. — Ännu
kvar i Wien? Jag trodde ni redan givit er i väg till ert
älskade Preussen ... Hör du, Sylvia, jag har i dag
bjudit två vänner till middag... Felsegg och Milovetz.»
»Jaså», sade hon.
Han slog sig ned i en fåtölj.
»Vad roa ni er med? Kanske jag störde er?»
»Sylvia läste högt för oss ett drama — av herr
Bresser.»
»Jaså, då har jag gått miste om något... Nå, kanske
vi en gång få se ert stycke uppföras på Burgteatern, eller
hur? Det är roligare än att höra det uppläsas... Det
kan jag icke uppfatta, eller också saknar jag tålamod.»
Hugo tog nu avsked. Då han kysste Sylvias hand,
sade han:
»Ni har icke med ett enda ord låtit mig få del av ert
omdöme, fru grevinna. Skall jag uppfatta det som ett
stumt klander?»
Hon tryckte hans hand och såg honom rätt in i
ögonen, i det hon sade:
»Ni vet, att det är motsatsen.»
Ja, han visste det. Läsningen hade hos dem bägge
framkallat en slags magnetisk växelverkan. Han hade
i sitt inre tydligt känt, att hon på sångens vingar nått
samma höga grad som han själv under sitt arbete. En
förening på toppen av Parnassen —; de hade samtidigt
svalkat sina läppar i den kastaliska källans evigt
rinnande vatten ...
Dessa något överspända tankar sysselsatte hans hjärna,
när han nu med raska steg skyndade hem. Han ville,
han måste, det var honom ett behov att — redan i dag,
hela aftonen igenom — få skriva. Att nu, sedan han nyss
hört första akten uppläsas av sådana läppar och med en
sådan betoning, att nu, under intrycket av denna
stämning, få börja den andra akten .. Han ville skriva något
annat, en dikt till — henne. Hans kärlek hade nu slagit
ut i full låga; han visste, att den var besvarad, och då
hans dikt framkallat denna förtrollning, så ville, så må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
