Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet
139
lilla hustru så innerligt kär — hon var ju också en liten
rar, söt tös — han begråter henne djupt. Dessa båda så
snart på varandra följande förluster ha gjort honom
mycket tungsint.
Men han kommer att repa sig. Hans allt var icke
Beatrix. Han är ung; jag tror att han en gång kommer att
grunda ett nytt hemliv. Men när jag nyligen yttrade
något i den vägen avvisade han mig häftigt.
Ja, min gamle vän, nu vet ni att ni i oss kommer att
finna ett par mycket nedstämda, dystra människor. Min
käre sonson, som bar det för mig så dyrbara namnet
Fredrik, hade vuxit så fast i mitt hjärta ... Döden, döden .. .
vilka grymma förändringar åstadkommer den icke bland
oss. Den bryter vår lyckas fagraste blommor... Det
dödens lie för mig skövlat — jag tänker ännu alltjämt
på år 1871 — har egentligen härdat mig mot dess hugg.
Den gången var det icke ens hans hugg; det var icke
han som lyfte armen — den mänskliga råheten förde lien
åt honom. Denna lie är ju ett alltför dåligt, obekvämt
instrument... Den duger ju endast för handkraft —
men det mänskliga snillet uppfinner då skördemaskiner,
vilka tillverkas hos Krupp och konsorter. Ve över
denna förfärliga, grymma dårskap, som kallas krig! Den
måste besegras ...
Åter har jag ju talat om min fixa idé. Men det är ju
ni van vid, min dyre vän. När man känner sig mycket
glad och kanske än mer, när man känner sig djupt
sorgsen, flykta ens tankar så gärna till det, som man anser
högst.
Ni kommer icke att träffa Rudolf vid er återkomst.
Han har på sm läkares inrådan rest bort — för att
förströ sig, för att söka glömma, som doktor Bresser sade.
Ack, jag fruktar, att han fått sin sorg i ressällskap. Sylvia
är ännu kvar i Wien. Även hon gör mig bekymmer —
det skall jag muntligen berätta er. Jag är ensam på
Brunnhof. Hoppas ni besöker mig.
♦
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
