Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet
145
Rudolf såg upp. Grevinnan Ranegg och hennes
dotter Cajetane stodo framför honom.
»Ah —■ mina damer, vilken överraskning!» utropade
han. Alla abstrakta tankar och idéer voro som
bortblåsta ; verklighetens värld, hans egen värld hade åter
med ens trängt i förgrunden.
»Jag däremot är icke överraskad att träffa er här»,
sade grevinnan. »Genom er mor visste jag, att ni var
i Bern.»
»Och ni?»
»Vi göra en liten rundresa genom Schweiz ... Tidigt
i dag på morgonen ha vi anlänt hit och ämna i afton åter
fortsätta vår resa. Ni stannar väl borta ännu en längre
tid, eller hur?... Det är ju sant... ack, det var så
förfärligt !»
Grevinnan Ranegg hade icke sett Dotzky sedan hans
förlust; hon inlade i sina ord denna skygga känsla av
deltagande, som griper en, när man möter människor,
vilka man förut sett lyckliga, men som sedan träffats av
någon djup sorg.
Cajetane yttrade ingenting, men hennes blick och
minspel uttryckte samma känsla. Hennes vackra mörka ögon
voro oavbrutet riktade på Rudolf med ett uttryck så
sorgset, att det nästan var ömt. Den unge mannen
kände denna blick, som vore den en mild smekning. Han
hade alltid sett Cajetane strålande glad, fylld av den mest
oskyldiga ungdomsglädje. Han tyckte, att hon med detta
fullständigt nya sorgsna uttryck var ännu vackrare än
vanligt.
Grevinnan Ranegg beledsagade sina sista ord med en
handtryckning; även Cajetane tryckte varmt hans hand
— för att på detta sätt bekräfta det, hennes ögon uttalat
Rudolf var medveten om, att de båda damerna ansågo
hans olycka större, än han själv kände densamma; de
trodde säkerligen, att han förlorat det högsta och enda
i livet, att han icke tänkte på något annat än sin förlust.
io H Marthas barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
