Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet
167
nadssätt och våra från forna tider nedärvda
förhållanden äro förnuftiga? För att endast framhålla ett, det
mest oförståndiga bland dem alla: man använder nio
tiondelar av alla hjälpkällor till att på bästa möjliga sätt
kunna mörda varandra; man sönderstyckar jorden, vårt
hem, i olika områden, om vilka man ömsesidigt slåss i.
stället för att genom ömsesidig hjälp förvandla
densamma till ett paradis ... Vad var det ni mumlade i
skägget, vän Wegemann? — ’Socialistiska fraser?’ Ack,
ofta uttalade sanningar, i synnerhet sådana, på vilka ett
uppåtsträvande parti grundar sig, övergå alltid till
fraser... men jag talar icke nu i socialdemokratisk
partianda, utan i mera allmän betydelse, i social anda. Att
den sociala frågan i hög grad intresserar vår tid och
trängtar efter sin lösning — det kan väl ingen förneka?
De lägre klasserna ha tröttnat att lida, och bland oss
finnas de, vilka tröttnat att se dem lida. Jag för min del
kan icke längre stå sysslolös och betrakta alla dessa
onödiga smärtor, laster och faror, under vilka mina
medmänniskor sucka. Tat twam asi...»
Detta indiska uttryck: »Det är du», gav nyssnämnde
poetiske person anledning till ett förnyat bravorop.
»Ett storartat återlösningsverk är i görningen; en stor
del av mina samtida, och säkerligen även många av mina
ärade gäster veta ingenting därom. Och om de
möjligen kunna förnimma något, ljuder det för dem som det
fjärran bruset från en hotande stormflod; de skrika efter
fördämningar. Men vi, det fåtal, som iakttagit allt, vi
höra bruset från en ny tid, en tid utan våld, utan elände.
Även om vi icke skulle få uppleva densamma — för
övrigt, vem vet? — skulle vi dock känna oss tillräckligt
tillfredsställda att ha kunnat påskynda dess ankomst.
Detta har jag valt till min uppgift här i livet. Säg icke
att detta mitt beslut är förmätet eller onödigt! Följ
icke strömmen, som helt bekvämt anser, att
förändringarna inom kulturen försiggå av sig själv! Det skulle
dock icke falla någon in att påstå, att alla dessa
framsteg inom vetenskap och konst äga rum av sig själva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
