Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
marthas barn
oberoende av tänkarens studium och konstnärens arbete.
Själva tillvaron av ett sådant studium och arbete kan
återföras till ett tvång, som har sin motsvarighet i
naturen, .men detta bevisar icke, att kulturens arbete uppstår
av sig självt. Det uppstår genom kulturarbetarens
viljekraft ... Denna viljekraft kan man även kalla en
naturkraft — denna personliga vilja är emellertid en
motor för utvecklingen. Men även kulturens fiender kunna
äga energi, och det lyckas dem då endast alltför väl att
hämma kulturens gång, ja, till och med att för ett
ögonblick slunga tillbaka densamma ... Men att fullständigt
hindra den, det lyckas dem icke, ty kulturen går — om
också i spiral — oupphörligt framåt och uppåt; det är
en naturlag. Detta är min säkra tro. En varm tro, som
i mitt inre ofta väcker en känsla av lycka mitt bland de
vredgade känslor, som alla rådande missförhållanden
orsaka. Även om jag vet, att vrede är något
otillbörligt — vredgas zoologen över tigerns raseri och ormens
gift? — är det dock en nyttig känsla, ty den eggar till
motstånd... Utan lidelse uträttas aldrig något stort.
Även detta ville jag säga er —: mina handlingar
bestämmas av den mest djupa lidelse ... Huruvida jag kommer
att uträtta något stort, det får framtiden utvisa, men all
kraft jag äger är nu koncentrerad i min vilja.»
Han gjorde ett ögonblicks uppehåll. Äter förnam han
tydligt, att auditoriet med undantag av några få icke följt
honom i hans tankegång.
Och han märkte även, att han icke kunde finna ord för
att till fullo uttrycka de lidelsefulla känslor och tankar,
vilka rörde sig i hans inre.
Detta hade väl endast varit möjligt, om något av hans
eld kunnat meddela sig till dessa andra och en gnista av
deras hänförelse sedan från dem åter sprungit över till
honom ... Han såg liksom i dröm en stor sal, fylld med
män och kvinnor av folket, människor vilka i sin
sorgtyngda tillvaro med längtan lyssnade till dessa löften om
bättre tider. Hur skulle icke sådana åhörares
tacksamhet och förhoppningar liksom höja honom, bära honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
