Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXI.
Rudolfs broschyr hade kommit ut — en
anklagelseskrift. Dess titel var »Kulturmänniskans förbrytelse».
På samma gång utgav han en andra — en skrift fylld
med löften: »Den mänskliga kulturens rika möjligheter
till lycka».
I den första utgöt han sin vredes skålar över det
hyckleri, den orimlighet och de grymheter, som ligga till
grund för det rådande s. k. kulturtillståndet. I den andra
lämnade han sin hänförelse och sin fantasi fria tyglar.
Han skildrade, hur jordelivet måste gestalta sig, om man
jämte den tekniska kulturens sagolika framgångar även
tillvaratoge de etiska intressena, d. v. s. om man lät
sanning, förnuft och godhet reglera samhällslivets alla
förhållanden. Han hade med avsikt icke i ett arbete smält
samman dessa bägge synpunkter: hur världen verkligen
var och hur han önskade den skulle vara. Utan han
hade skilt dem åt för att med samma glöd kunna
uttrycka sin vrede och sina förhoppningar, för att icke
dämpa deras verkan.
Det närmaste resultatet av detta offentliggörande var,
att broschyrerna så gott som icke alls lästes. Anklagelsen
förklingade ohörd och likaså det glada budskapet.
Visserligen omnämndes saken av några tidningar; från
bekanta erhöll han ett par erkännade, men även två eller
tre klandrande brev. Från anonyma personer fick han
till och med ohövliga skrivelser. Men någon revolution
orsakade icke skrifterna, icke ens uppståndelse. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
