Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Marthas barn
hade åter 9Ökt att med en handfull krut spränga en
bergskedja.
Men lika gott! En liten broschyr av en obekant penna
kan icke rubba världen. Avsikten med densamma var
också en annan. Rudolf hade så att säga lättat sitt
hjärta genom att nedskriva det program, på vilket han
ämnade bygga sin mission. Han visste väl, att det han åtagit
sig fordrade årslånga strider för att någonsin kunna
lyckas. Tills vidare hade han utstakat planen till denna
kamp. Han hade i dessa skrifter nedlagt det, som under
så mången nattlig timma föresvävat honom, när han
liksom i vaken dröm legat och tänkt på sin livsuppgift.
Ban hade å ena sidan sökt ge uttryck åt den harm, som
all denna småaktighet, bitterhet och låghet framkallat, å
den andra åt den jublande fröjd, han kände över alla rika
möjligheter till lycka, till en ljusare framtid och över
alla de ansatser, som redan gjorts för att förverkliga
densamma. Han måste för sig själv tillstå, att hans ord,
där de stodo på papperet, endast gåvo en mycket svag bild
av de lidelsefulla känslor och klara tankar, som nattetid
bemäktigat sig honom. »Det kommer sig därav»,
brukade han säga, »att när man skriver har man endast
tillgång till förut givna ord, vilka höra hop med gamla
föreställningar. Tankar och känslor däremot röra sig med
inre aningar och förhoppningar, nya glödande begrepp,
för vilka vårt nuvarande språk saknar uttryck.» »När
jag tänker», yttrade han en gång till Kolnos, när det var
fråga om denna motsats, »bär min själ vingar, och när
jag skriver — galoscher.»
Bland de brev, som på grund av hans publikation
kommo honom tillhanda, väckte särskilt ett hans
uppmärk-samhet; det var skrivet med förvänd fruntimmersstil
och utan underskrift. Det innehöll endast några få
rader :
Läsningen av edra bägge skrifter, vilkas tittar
äro för långa att uttala — jag kallar dem ’Helve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
