Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjuguförsta kapitlet
tet’ och ’Paradiset’ — har djupt gripit mig; jag
måste säga er det. Om ni också icke vet, vem som
skriver dessa rader, tror jag, det i alla fall
kommer att bli er kärt erfara, att edra ord kommit
en systersjäl, en ung kvinnas mottagliga sinne att
vibrera av sublim medkänsla.
Emellertid skriver jag detta icke för att behaga
er, utan för att stilla min egen längtan, min
längtan att få säga er, att mitt hjärta för er slår av
hängiven beundran. Att ha nedskrivit detta och
veta, att ni kommer att läsa det, gör detta samma
hjärta gott.
Rudolf var icke oberörd av den varma ton, som talade
ur detta brev. Men sedan han skjutit det åt sidan och
läste andra med samma post anlända skrivelser, tänkte
han icke mera därpå. Vad som orsakade honom mera
huvudbry var en officiell skrivelse från krigsministeriet
med order, att han klockan tio följande förmiddag skulle
infinna sig i ministerns kansli.
lian anade väl vad komma skulle. Det var en
oangenäm promenad, men den måste företagas. Dagen därpå
infann han sig punktligt på ovannämnda ställe.
Krigsministern var en avlägsen släkting till hans
avlidne far; Rudolf hade ofta kommit tillsammans med
honom i sällskapslivet och hade även en gång mottagit
honom som gäst vid en jakt på Brunnhof. Men nu
skulle han träda honom till mötes, icke som släkting eller
umgängesvän, utan å tjänstens vägnar, i sin egenskap av
löjtnant i reserven.
Ministern var ensam i sitt kabinett, när Rudolf, anmäld
av en ordonnansofficer, inträdde i detsamma.
Den gamle herrn, som hade ett mycket martialiskt
yttre, antog nu en särdeles sträng min, i det han
brummande yttrade:
»Ah — herr löjtnant Dotzky! Stig fram!»
Rudolf, som bugande blivit stående på några stegs av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
