Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
marthas barn
m är icke vid ert vanliga lynne... Men jag har intet
anspråk på ert förtroende.»
Hon svarade icke. Efter en stund yttrade han sakta:
»Ni är icke lycklig...»
Och hon ännu tystare: »Nej, nej, nej — lycklig är jag
icke.»
»Sylvia!»
För första gången kallade han henne så. Hon bävade,
men ’klandrade honom icke. Hon endast höjde ögonen
och betraktade honom med en djup, gåtfull blick.
H!an skälvde under denna blick; han kunde icke längre
tillbakahålla sin bekännelse:
»Ni vet väl? Icke sant? Ni vet, att...»
Sylvia kunde av hans ansiktsuttryck, av tonen i hans
stämma gissa sig till vad nu komma skulle. Hon avbröc
honom med en avvärjande rörelse av handen.
»Jag vet, jag vet — men jag vill icke höra det...
Icke i dag.»
»Att ni endast vet det, är mig nog — i dag.»
Den unga frun reste sig och gick till andra ändan av
rummet, fram till fönstret och lutade pannan mot rutan
En tryckande känsla av ångest hade kommit över henne.
En blandning av två varandra motsatta känslor
genomträngde hela hennes varelse. De hade egentligen bort
upphäva varandras verkan: — hon kände sig på samma
gång så olycklig och så salig ...
Men detta farliga uppträde borde icke förlängas. Åtei
inträdde betjänten för att anmäla ett nytt besök —
systrarna Ranegg.
Hugo tog sin hatt och gick. I dag var icke hans dag.
icke i ’dag, men ... Han var icke rov för stridiga
känslor — han var endast salig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
