Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
marthas barn
nes intresse vid makt, uppröra, lyfta, tillfredsställa
henne, det var den tanke, som helt uppfyllde författaren,
vilken satt dold där borta i logen — det visste hon.
Andra akten var förlagd till »Sorgens örtagård». Lika
ljus och leende som skildringen av första akten varit, lika
dystert och uppskakande var det som nu tilldrog sig på
scenen. Språket höll sig fortfarande på samma höjd,
handlingen utvecklade sig i dramatisk stegring. När
ridån för andra gången gick ned, hördes åter långvariga,
högljudda bifallsrop. Men om också ingen enda i
salongen rört handen, hade Sylvia dock vetat, att denna andra
akt var av en fulländad skönhet. Men att mängdens
beundran flög den älskade mannen till mötes, det fyllde
henne med en känsla av sublim stolthet. Ja, hon var
stolt över honom och — när hon kom att tänka på hans
tjugu senaste sånger — även stolt över sig själv. En
aldrig förr anad lyckokänsla genomströmmade hennes
inre. Teatersalongen var liksom förvandlad till en
festsal, och hon kände sig själv som festens hemliga
drottning.
Hon såg sig omkring i salongen. Endast få av hennes
bekanta voro där. En stor del av högadeln befann sig
ännu på sina gods — man skrev december — och
intresset för litterära tilldragelser är dessutom bland dessa
kretsar icke så livligt, att man skulle resa in från landet
för att bevista uppförandet av ett nytt skådespel, i all
synnerhet av en okänd författare. Jo, om det varit
»théåtre paré» till någon furstlig persons ära — det hade
varit något helt annat. Då hade man nog rest in, men det
är också alltför lockande: alla dessa uniformer på
parkett, alla dessa toaletter och annan grannlåt i logerna,
och så dagen därpå i alla tidningar förteckningen över
de närvarande; intet lysande namn, ingen officiell
personlighet fattas där. Då bör man ju vara med, men i
fråga om ett sådant här modernt skådespel, då måste man
först avvakta sina bekantas omdöme, om man över huvud
taget kan taga de små grevinnorna med sig dit...
Sylvia riktade sin kikare från loge till loge. Slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
