Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjuguförsta kapitlet
215
påträffade hon några bekanta ansikten: grevinnan Ranegg
med sina döttrar Cajetane och Christine och jämte dessa
—■ Kolnos. Denne såg just åt det håll, där hon satt och
varsnade henne. Han reste sig och tog avsked — han
ämnade tydligen komma till henne. En minut senare
inträdde han också i hennes loge.
»Alldeles ensam, grevinna Sylvia? Och er mor?»
»Hon är icke riktigt kry.»
»Det är väl inget allvarsamt?»
»Nej, en lätt förkylning. Nå, vad tycker ni, greve
Kolnos? Är det icke hänförande?»
»Jo — han artar sig bra. Vem skulle väntat sig något
sådant av lille Bresser?... Jag ser honom nämligen
fortfarande framför mig som en liten pojke.»
»Vad säga de andra? Vilket utlåtande fälla Raneggs?»
»De ha icke alls talat om stycket.»
»Men ni har nog redan uppsnappat en del omdömen?
Bifallet är ju stort. Är publiken icke hänryckt?»
»Är ni så, kära Sylva?»
»Ja.»
»För oss andra är detta uttryck för starkt. ’Hänryckt’
över en dikt — det förekommer icke bland oss. Man ’kan
svärma för enskilda konstnärer i vissa roller — stycket
äj’ en bisak. Beundran kan man på sin höjd visa för
klassikerna; där står man på säker grund... Gentemot
dessa nya, nu levande författare är man full av misstro.»
»Hör även ni till dessa ’man’?»
»På sätt och vis. Min hänförelse väckes icke heller så
lätt; jag måste först läsa verket. Det finnes däri så
mycken yttre effekt, som bländar — nästan som i en balett.»
»Och är icke det också diktarkonst att genom bilder,
vilka härröra från den mest upphöjda, rika fantasi,
kun-ni försätta åskådaren i en stämning av förtrollning?»
»Jo, egentligen — men låt oss först avvakta slutet!»
»Slutet blir lika vackert som början — det känner jag
så säkert. Hugo Bresser är en stor skald.»
»Sylvia, vet ni, att folk säger, att Hugo Bresser icktf
är er likgiltig? — Åh, ni behöver icke rodna och bli upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
