Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 marthas barn
»Och hör ni», fortfor grevinnan, »jag vill anförtro er
något... Inom få dagar kommer det ju dock att
offentliggöras ...»
»Men, mamma!» avbröt Christine.
»Det gör ingenting — under en vecka kan nog Rudi
hålla saken tyst. Alltså: min Christine här är också
lycklig fästmö. Otto Weissenberg ...»
»Äldste sonen till furst Franz Weissenberg? — Åh, jag
har den äran. Det är ju ett av landets mest lysande
partier — och dessutom en älskvärd, vacker människa.
Jag gläder mig hjärtligt.» Han skakade Christines hand.
»Men nu är det er tur, grevinna Cajetane ...»
»Ack, det borde egentligen varit hennes tur först, men
hon är en kinkig flicka.»
Cajetane gjorde en rörelse av harm och reste sig.
Nu kommo andra gäster. De flesta voro personer,
vilka Rudolf kände. I det allmänna samtal, som fördes,
undvek man varje häntydning på det föredrag, som ägt
rum i musikföreningens sal. Det var liksom en viss
hänsyn. Man erinrar ju icke gärna sina medmänniskor om
deras »faux pas». Så småningom återkom samtalet till
jakter och sällskapsskvaller; man sökte helt nådigt draga
in Rudolf, liksom förutsatte man hos honom det mest
livliga intresse för dylika salongsmässiga samtalsämnen.
I sanning, de byggde honom gyllene broar. Ville han
endast ångra sitt »steg från allfarvägen» och åter bli
förnuftig, skulle de nog åter behandla honom som fullt
normal.
Cajetane hade gått till andra ändan av salongen, där
pianot stod. Hon låtsades ordna noterna.
Rudolf gick bort till henne. Han kunde icke längre
uthärda bland de andra; han hade fattat ett hastigt
beslut: Detta slags sällskap skulle han icke vidare
besöka, icke vidare där uppträda som kamrat och jämlike.
Skulle han upptaga striden? Ja visst — mot alla och
överallt — men utbyta hövliga fraser, beskedligt
konversera, som hade ingenting hänt, som hade han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
