Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugunionde kapitlet 265
»Ja, på en eller två dagar.»
»Ni är alltså ensam?»
Hon förstod innebörden i denna fråga och svarade:
»Jag tager icke emot någon.»
De gingo förbi en droskstation.
»Får jag lov, ers nåd?» frågade en av kuskarna. Hugo
stannade och såg in i Sylvias ögon:
»Hur vore det, om vi skulle taga en vagn och...?»
»Varthän?»
»Det gör detsamma ... Till Schönbrunn, upp till
Kah-lenberg — det vore ju dock till paradiset.»
Hon skakade på huvudet och gick vidare. Paradiset
var ju även hennes mål. Men i Italien skulle det vara
— och då hon gjort sig fullt fri. Hans ord hade hos
henne framkallat en bild av framtida lycka. Och över
huvud taget: lycklig — odelat lycklig gjorde henne hans
blotta närhet.
När de gått ett par steg, bröt Hugo tystnaden.
»Någon har skrivit till mig: Jag vill bli din.»
Hon gjorde en häftig rörelse med handen, vilket han
uppfattade som en bön, att han icke här, på öppen gata,
skulle vidröra deras heliga hemlighet. Han började
därför tala om andra saker: om en skadeglad kritik, som en
veckotidskrift låtit offentliggöra angående hans skådespel,
om Rudolf, vars föredrag han tyvärr icke åhört. Men i
hans röst låg en så innerlig värme, som hade han städse
endast upprepat: Jag älskar dig — jag älskar dig för tid
och evighet. Och hon trängtade mer och mer att få
höra dessa ord från hans läppar och att själv få säga
honom detsamma; de enstaviga, betydelselösa svar, hon
gav honom, genombävades av med möda återhållen
ömhet.
Stundtals gingo de även alldeles tysta bredvid
varandra, icke arm i arm, men likväl så nära, att de snuddade
vid varandra... Sylvia kände sig, som vore hon
försatt till en helt och hållet ny värld. Allt, som omgav
henne, syntes henne så sällsamt främmande, som hade
hon aldrig förr upplevat något dylikt. Spårvagnarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
