Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 62
marthas barn
kar och känslor gemensamma — endast då har man rätt
sörja så. Men du och Hugo? — Tror du icke, att han,
om han förlorat dig, som han aldrig ägt — tror du icke,
att han med sin skaldenatur då inom kort fått en annan
kär?»
»Dina ord smärta mig, Rudolf.»
»Förlåt! En räddande hand måste mången gång vara
omild i sina grepp ...»
»Jag saknar Cajetane. Hon hade ett så ömt sätt att
behandla mitt sårade sinne... Jag är ond — på dig,
därför att hon så hastigt rest!»
»Varför på mig? Har jag drivit din väninna på
flykten?»
»Ah, du vet mycket väl...»
Ja, han visste. Och han kände en önskan att ha
Cajetane där. Helst hade han sagt till Sylvia: »Skriv till
henne och bed henne komma tillbaka !» Men han
lyckades lägga band på sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
