Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om han formligen skulle ha friat, hade Sylvia utbedt sig
betänketid, ty hon hade i alla fall ej beslutat att bli
Delnitzkys-hustru — hon måste först lära känna honom bättre — men
på hans stumma, af kärlek glödande blickar, gåfvo hennes
ögon — utan att hon kunde hindra det — ömma svar; och
hans af lidelse darrande stämma — äfven då han talade om
de mest likgiltiga saker — väckte gensvar hos henne.
Efter kotiljongen kom supén vid hans sida — och sedan
uppbrottet i den gryende vårmorgonen; det var’ han, som
svepte kappan kring henne, som lindade spetsduken om hennes
hufvud, som förde henne till vagnen och hjälpte henne upp i
densamma — med långa, skälfvande handtryckningar.
På allt detta tänkte Sylvia tillbaka. Nu var allt afgjordt;
han hade anhållit om hennes hand, och hon hade sagt ja;
han hade kysst henne, och hon hade besvarat hans kyss . . .
Och alltså hade det gått med Sylvia som med den första
bästa, lilla grefvinna, hvars hela andliga horisont ligger i
begreppen: »Bal, kurtis, passion, glänsande parti». Och dock,
huru annorlunda var icke hennes karaktär! Hennes intressen
omfattade en hel värld af idéer, vetenskaper och tidsfrågor;
hon hade städse tagit allvarlig del i sin mors och brors
sträf-vanden och planer. Ehuru af dessa båda icke uppfordrad till
verksamt deltagande, hade hon dock fått inblick i deras tankar
och känslor; och äfven hon hade blifvit ett allvarligt
människobarn med höga ideal. Framtiden drömde hon sig vid
sidan af en framstående make — lärd eller politiker —
hvilken skulle trycka sin stämpel på tiden, och som skulle kunna
forma denna stämpel så, att hans samtida skulle förflyttas ett
steg högre på lyckans och förädlingens skala.
Och nu? Nu var hon beredd och besluten att dela sitt
lif med en man, om hvilkens karaktär hon egentligen ej visste
någonting alls; hon hade ingen garanti, att han skulle kunna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
