Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mann. Hugo stannade kvar, därtill uppmanad genom ett
tecken af Sylvia.
Utan att yttra något, riktade de blicken mot scenen. I
stigande vågrytm ljöd musiken genom salongen. Denna
ömsom veka, ömsom heroiska sång, denna harpklang, dessa
brusande ackord uttryckte just hvad dessa båda unga
människobarn hade att säga hvarandra; det var en slags melodisk
tankeförening.
Under nästa mellanakt kommo andra gäster in i logen,
och nu reste sig Hugo för att gå.
När han tog afsked från Sylvia, frågade han, om han
finge äran i morgon göra henne sin afskedsuppvaktning,
emedan han som i öfvermorgon skulle resa tillbaka till Berlin.
Denna underrättelse gjorde henne ledsen; den unge
diktarens vistelse i Wien hade för henne varit liktydigt med ökade
lifsintressen.
»Verkligen? Redan så snart?» utropade hon och skakade
hand med honom. »Alltså, i morgon! Klockan half fem»,
tillade hon tystare — det var onödigt, att de andra hörde det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
