Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och om du nu kommit hit för att säga mig sådana
obehagliga saker ... för att skryta med hur rik du är och håna min
fattigdom, så är det dock —»
»Nej, förlåt 1 Skryt och hån äro icke mina motiv,
men med afsikt söker jag framdraga kontrasten. Det bereder
mig glädje ...»
»Tack så mycket!» mumlade Max.
»Och det kommer att glädja dig ännu mer. Hör på
mig! Jag skall tala om något märkvärdigt för dig. ..Jag
vill...»
Han gjorde ett uppehåll. Han hade redan länge gladt
sig åt det ögonblick, som nu skulle komma.
»Alltså? Hvad vill du?»
»Jag vill afsäga mig fideikommisset; du kommer att få
öfvertaga min ställning.»
Max Dotzky sprang upp och grep med bägge händerna
om hufvudet.
»Är jag galen — eller du?»
»Var snäll och sätt dig igen! Jag äger mitt fulla
förstånd och talar allvar. Och jag njuter af denna situation . . .
Jag vet, att jag gör dig oerhördt lycklig. Visserligen är icke
heller detta orsaken till min handling; den ligger djupare.
Jag gör det icke för din, utan för min egen skull, för att
främja mitt lifsmål, men jag gläder mig dock öfver din lycka.
Att se en människa vansinnig af glädje — ditt första intryck
var ju, att du blifvit galen — är en så ovanlig och så
storartad anblick, dubbelt angenäm, om man själf är upphofvet
därtill. . . Till din förmälning inbjuder jag mig som
bröllopsvittne. Naturligtvis gifter du dig redan i år och flyttar
då genast till Brunnhof... Du är ju alldeles orörlig af
förvåning och yttrar ingenting?»
Max, som åter kastat sig ned i länstolen, satt orörlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
