Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt eget svar erinrade hon sig: »Dä vill jag ju.» Detta var
ett löfte, icke endast till modern, utan äfven till henne själf.
Blotta medvetandet att älska den unge diktaren fyllde
henne med en så intensiv känsla af lycka, att hon icke
längtade efter något mera. Det var en känsla, sammansatt endast
af beundran och ömhet — utan hvarje spår af sinnligt begär.
Det var hennes lifs andra kärlek. Hvilken skillnad mot den
första! Full af blygsel tänkte hon tillbaka på den lidelsefulla
yra, som bemäktigat sig henne vid hennes förlofning, hur
hon då råkat i eld och lågor för en människa, som aldrig
visat, om han verkligen ägde någon inre egenskap, hvilken
var värd att älska. Nu däremot var det endast det inre, en
konstnärs stora, ljusa inre, det gudaborna snillet, som inverkat
på henne. Det snara, bittra uppvaknande, som följt på hennes
rus och som orsakats af Tonis brutala sätt att visa sin kärlek,
hade ingifvit henne afsky för densammas sinnliga sida. Den
fullständiga brist på idealitet, som hennes make ådagalagt i
det äktenskapliga umgänget, fördubblade för henne värdet af
denna nya kärlek, denna enbart ideella hänförelse.
Att sann kärlek i själfva verket trängtar efter
fullkom-lighet i så väl det ena som andra afseendet, det visste hon
icke. Hon hade, hur mycket hon än af naturen var danad
till ’grande amoureuse’, ingen erfarenhet i kärleksangelägenheter.
Hon kände sig nöjd med denna stilla, sorglösa lycka, denna
rena, lugna, lidelsefria kärlek, som värmde hennes hjärta.
Icke blott i bildlig betydelse kände hon denna värme, utan
nästan som något reellt, något fysiskt. Den uppsteg i hennes
bröst, när hon steg upp, när hon gick till hvila, ofta under
dagens lopp, då hon tänkte på något helt annat. Liksom en
varm våg, hvilken plötsligt vällde genom hennes hjärta, förtog
henne andedräkten — i outsäglig, ljuf lycka . . . Begär var
det icke; det var glädje öfver att äga detta allt. Som en rik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
