Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är ni så, kära Sylvia?»
»Ja.»
»För oss andra är detta uttryck för starkt. ’Hänryckt’
öfver en dikt — det förekommer icke bland oss. Man kan
svärma för enskilda konstnärer i vissa roller — stycket är en
bisak. Beundran kan man på sin höjd visa för klassikerna;
där står man på säker grund. . . Gentemot dessa nya, nu
lefvande författare är man full af misstro.»
»Hör äfven ni till dessa ’man’?»
»På sätt och vis. Min hänförelse väckes icke heller så
lätt; jag måste först läsa verket. Det finnes däri så mycken
yttre effekt, som bländar — nästan som i en balett.»
»Och är icke det också diktarkonst att genom bilder,
hvilka härröra från den mest upphöjda, rika fantasi, kunna
försätta åskådaren i en stämning af förtrollning?»
»Jo, egentligen — men låt oss först afvakta slutet!»
»Slutet blir lika vackert som början — det känner jag
så säkert. Hugo Bresser är en stor skald.»
»Sylvia, vet ni, att folk säger, att Hugo Bresser icke är
er likgiltig? — Å, ni behöfver icke rodna och bli uppbragt.
Jag vore den siste, som skulle taga anstöt däraf, om det
vore sannt. Jag anser blott, att det icke angår folk, att man
icke behöfva märka det...»
»Aldrig förr har detta kollektivbegrepp varit mig mer
likgiltigt än i dag.»
» Hvilket kollektivbegrepp ?»
»Det ni kallar folk — folk, som äro nog vänliga att
vilja blicka in i mitt hjärta.»
»Ack, man måste ju ha något att prata om. I all
synnerhet, så länge man endast misstänker, endast vädrar en
sak, är den intressant; när man väl en gång verkligen vet
densamma, så tiger man och samtycker. Att grefvinnan X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
