Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har ett förhållande med kapellmästaren vid operan, att furst
Y. sedan flera år tillbaka är friherrinnan Z:s gynnade
upp-vaktare, allt detta är något så vanligt, att man ej ödar några
ord därpå. På sin höjd konstaterar man saken — men icke
för att baktala någon — endast för att visa, att man har
vetskap därom . . . Nu lämnar jag er, kära Sylvia. Tredje akten
börjar.»
I detsamma ridån gick upp, var Sylvia åter försatt till
fantasiens värld — en befriande motsats till den lilla del af
verklighetens värld, som afspeglade sig i Kolnos’ satiriska inlägg.
De tredje och fjärde akterna öfverträffade till och med
de båda första i dramatisk effekt och poetisk kraft. Till slut
bröt en verklig storm af bifall lös. Det var en fullständig,
en stor framgång.
Sylvia sjönk ned i den lilla soffan; med slutna ögon och
tillbakalutadt hufvud satt hon där. Hon kände sig så
uppskakad, så berusad. Hon ville icke för allt i världen nu gå
dit ut i trängseln i korridorer och trappor; hon kunde riskerat
att där träffa bekanta, hvilka, som om ingenting händt, skulle
tilltalat henne med ett prosaiskt: »God afton 1» och tillagt:
»Hvad tycker ni om pjesen? Den var ju helt nätt.»
Hon ville vänta, till dess hela publiken aflägsnat sig.
Där hon låg, återkallade hon i minnet de bilder, som dragit
förbi hennes bländade ögon, under hvilka hon glödde och
bäfvade. »Grande amoureuse» — som hennes mor en gång
kallat henne. — Ja, som sådan kände hon sig nu. En stor
kärlek — d. v. s. att den lidelse, som bemäktigat sig henne,
icke gjorde henne svag utan stark, att lyckan att få taga och
gifva allt, som stod i hennes makt, helt öfverväldigade henne,
lyfte henne uppåt, med ett ord — var full af storhet.
Hennes betjänt väntade, som han blifvit befalld, tåligt
utanför dörren, men nu inträdde logevakterskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
